Det här är en blogg om livet. Den är skriven på väg neråt i livets trappa. En 50+- blogg skriven när man äntligen är gammal nog för att veta hur man gör när man lever och därför insett att det lär man sig aldrig.
Det här är texter som söker sin plats i ett postdigitaliserat samhälle där folk söker sig bort från sociala medier för att dessa tappat sin sociala funktion men samtidigt vilset letar efter den distansgemenskap man funnit online med människor man annars aldrig hade kommit nära.
Det är också texter skrivna i sorg över att ha förlorat den dagliga inputen av sina medmänniskors vardaglighet och det lilla livets stordåd och trösterika glädjekorn som numera till stor del utrotats av stormaktsväldenas apokalyptiska löpsedlar och den digitala världens lättsmälta, själadödande hjärnsocker.
Det är heller ingenting annat än en glorifierad dagbok för att sätta ord på livet.
Håll till godo, åskådare, läsare och vänner!
/Eder skrifthållare och Livinnan själv, Janna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar